.

Nu i dagarna är det exakt 6 månader sen som min farfar gick bort och jag tror att den värsta sorgen inte slagit mig förrens nu. Det finns så mycket jag vill berätta och visa för honom och jag vill höra hans röst. Jag har inte kunnat förstå att han verkligen varit borta när jag varit hemma hos farmor stup i kvarten men sen nyår har jag inte varit dit då jag kände att jag måste få bearbeta sorgen och det enorma tomrum som uppstått i mitt hjärta. Att veta att det gick fort är en tröst men ingen av oss var beredd på att förlora honom och det har gjort förlusten så svår att acceptera. Den 4 oktober förlorade jag en av mitt livs största hjältar och den 4e februari exakt 6 månader senare nästa lördag, skulle han ha blivit 77 år. Att du inte finns här längre smärtar, att se farmor så vilsen smärtar och att veta att jag aldrig mer kommer att få höra "hej stumpan" eller dina stöttande ord krossar mig. Jag saknar dig!